Gryning i den förlorade staden
Gryning över Machu Picchu blir ett inlägg i tacksamhetens tecken. För efter detta besök är känslan total. Vill börja med att tacka Lauri som genom ett subtilt "du är en idiot om du åker förbi Machu Picchu" övertalade mig att besöka detta ett av världens "nya" underverk. En glims av den förlorade inka staden och jag är totalsåld, översteg mina förväntningar med Lama-längder. Oerhört tacksam att jag fått besöka denna gudomliga plats på peaken över Sacred valley.
Vill även tacka Johanna som med sina små dator/bildformattips har möjliggjort uppläggning av följande bilder. Internetuppkoppling i Bolivia suger, just sayin'. Kärlek!
Häftigaste stup-stigen nånsin. Kolla stupet!!!
Å tänk på dem som för >500 år sedan tyckte det var nödvändigt att
bygga en stig just här.
Längs kusten mot Nazca
Lima
Min enda egentliga plan i Peru var att besöka Nazca och se geoglyferna där. Nu kom det att bli mycket mer göra än så i Peru men mer om det senare. Först, efter att ha hängt i Lima i tre dagar begav jag mig mot Paracas med dessa fyra fina medresenärer. Efter Johannas visdomsord om att börja resan med att ta det lugnt i minst en vecka var Paracas enda alternativa chill-stranden på väg mot Nazca. Brände mig i solen första dagen så strandhänget blev mer kulinariska upplevelserhäng. Sen blev både jag och Lauri lite magsjuka av en inte så färsk chevice sen fanns det inte så mycket mer att göra i Paracas så vi åkte vidare till Nazca redan efter tre dagar.
Nazca var roligare, speciellt för mig som aldrig har varit i en riktig öken. Ja, det var megavarmt och sandigt. Om man inte vill spendera 100 dollar på att flyga över området kan man som vi, jag och Lauri, ekoturista genom att lifta sig runt till lite olika utkikstorn/berg från vilka man har utsikt över en del häftiga geoglyfer. Mäktigt.
Trädet
Ufo landningsbana
Händerna
