Semester på semestern
Vi lyckades övertala våra lärare att ge oss lite extra ledigt nu över jul och nyår. I Sverige är vi ju kristna och måste fira lite extra att Jesubarnet kom till världen, det har folk förståelse för på ett katolskt universitet. Vill man så kan man ta tillfället i akt att då, när man har chansen fira detta event på en kritvit strand i ett varmt land. Att föredra framför Taipei som börjar bli riktigt kallt nu (10-15 grader och rå-kallt, hhhuu). Det andra stack till Thailand men jag åkte istället till Filippinerna.
Om Filippinerna och filippinosen hade jag hört ett och annat, både bra och dåligt. Min egen utvärdering är dock att det är ett fantastiskt vackert land med alla öar, kokospalmskogar, ängar med massvis med blommor, fält med sockerrör och majs, kritvita stränder och kristallklart turkost hav. Filippinosarna var den bästa överraskningen. Vilket trevligt folk! Avslappnade, vänliga och väldigt roliga. Jag träffade inte någon som varken såg upp till eller ner på mig, utan kände mig hela tiden respekterad och jämnlik vilket var mycket skönt. Filippinosen bjuder väldigt mycket på sig själva, de gillar att ha roligt och verkar vara mycket bra på att ha det, de drar sig inte för att skämta med dig och om dig och sig själva redan efter några minuters bekantskap, jag har skrattat gott och mycket under denna resan.
Min första dag i landet spenderade jag i Cebu city på ön Cebu. En som så många andra asiatiska städer, tämligen kaotisk stad. Galen trafik, högljutt, mycket folk och gatubusiness. Hade förbokat ett hostel en natt för att veta vart jag skulle ta vägen från flygplatsen. Jag hade varit lite nervös inför denna resan. Har alltid lite resfeber innan jag ska åka nånstans vilket mest beror på att jag tror att jag ska missa flyget och lider av svår seperationsångest men denna gången skulle jag åka helt själv vilket jag aldrig tidigare gjort. Nervositeten bestod inte av att jag inte trodde att jag skulle kunna reda mig själv i ett främmande land utan mest i att jag inte skulle ha så kul alldeles för mig själv, jag är ju inte någon ensamvarg precis. Detta dilemma löste sig dock tämligen snabbt. Redan första kvällen träffade jag ett glatt resgäng bestående av en svensk en holländare och en amerikan. De tyckte att mitt första resmål, ön Malapascua norr om Cebu, verkade nice och hängde med dit följande morgon. Så var sällskap ordnat för den första veckan.
Malapascua island är en liten ö med förhållandevis många innevånare. Hela fyra byar fanns på ön. Hit åker turister, vilket jag upptäckte på plats, för att dyka. Inte turisterna, haha utan aktiviteten. Turister som gillar att dyka har högre medelålder än backpackers, större budget och mindre lust att festa varje kväll. Turistlivet på Malapascua var därför förhållandevis lugnt...och skönt. Stränderna var folktomma, eftersom alla befinner sig under vattenytan och kvällarna på turiststranden var lugna då alla var trötta efter dagens dyk och skulle lägga sig i tid inför nästa dags dyk. Det blev dock aldrig tråkigt, som jag skrev innan så gillar filippinare att roa sig och att spela musik på HÖG volym. Klockan sex kunde man lyssna till morgonkareoke, som sedan blev lunch- eftermiddag och kvällskareoke. De som inte har en kareokemaskin har iallafall en stereo som kan spela HÖG musik. På kvällarna var det disko i nån av byarna. Jag vet inte om det var inför julen som det var disko varje kväll men jag misstänker att det förhåller sig så året runt. Här älskar alla musik, sång och dans. Man kan tro att detta eviga dunkadunkandet var störigt men jag tyckte mest att det bidrog till en god stämning och är väldigt fascinerad över filippinarnas tolerans gentemot varandras musikintresse. Tänk dig själv samma senario Sverige, kareoke på högsta volym i tidiga ottan. Svensken hade tillkallat polis för att lösa denna "obehagliga" situation.
Förutom att slappa, vandra runt på ön och dansa disko så ägnade jag 4 dagar av denna vecka till att ta ett Open Water certifikat. Tack mamma, det var här julklappsbidraget investerades. Eftersom alla andra var advanced divers fick jag vara själv på min kurs. Först tänkte jag att det var lite tråkigt att inte det var en grupp men snart upptäckte jag fördelarna med att vara själv med en egen dykinstruktör. Lyxigt. Det var superroligt och jag fick se en massa roliga fiskar och fina koraller.
Julafton firades med grillad fisk och en flaska rum på stranden tillsammans med Bass, holländaren. Efter en vecka på Malapascua åkte jag tillbaka till Cebu för att möta upp med Johanna.
Från Cebu tog vi båten till Camote islands. Camote islands skulle vara lugnt och inte så turistiga hade vi hört, vilket passade bra eftersom vårt syfte var att mest slappa och det är alltid skönt att undvika turisthysterin. Ryktet höll vad det utlovat, men Camotes var lite för lugnt för min smak. Det hade kanske gott att roa sig där i en vecka men redan efter andra dagen upptäckte jag misstagit mina taiwanesiska dollarsedlar för pesos. Det fanns ingen uttagsautomat på någon av de tre öarna så vi fick lägga om våra planer och bestämde oss för att åka tillbaka till Malapascua igen två dagar senare. Vi hann med en moppetur runt två av öarna lite sightseeing, god mat och kareokehäng med locals på stranden iallafall. Resterande semesterdagar ägnades åt slappning och bokläsning (och lite ex-jobbsplanering) på Malapascua och 2-(wo)mens party med Jojo på nyårsafton.
Nu är jag tillbaks i Taipei och tre tenor stundar denna vecka och en nästa vecka. Snacka om att kastas in i en stressad studievardag. Men det bekommer mig inte, fysiskt är jag här men psykiskt dröjer jag mig nog kvar lite till på öde filippino-öar. Gott nytt år allesamman, puss och kram och hejdå.
