Colombo
Lanka touchdown
Botanical gardens
Yogesh
Mt Lavinia
Joburg limited
Jag är en ganska dålig turist och det fanns igentligen bara en sak som jag hade bestämt på förväg att jag skulle göra i Sydafrika innan jag åkte dit. Det var att ta tåget från Capetown till Johannesburg. Därför bokade jag min Srilanka biljett från Joburg. Tur var det för annars hade jag nog inte kommit iväg för det var himla trevligt i Capetown. Nåväl, det var supersorgligt som vanligt att lämna alla vänner efter och bege sig vidare men jag köpte tillslut en biljett, Kent insisterade på 1:a klass så så fick det bli. 1 klass innebar 300 kr fattigare och delad kupe med 1-3 andra, en bra deal.
Tågfärden tog 30 timmar....ca 100 mil, tror jag, det gick inte snabbt iallafall. Desto mer tid att titta på de underbara vyerna som sniglade sig förbi. Tågresan var lika bra som jag hade föreställt mig. Jag fick dela kupe med Miriam, en galen muslimsk granny som var på väg för att besöka sitt barnbarn på koranskola i Joburg. Miriam hade bara varit utanför Capetown en gång i sitt liv, på 80 talet då hon vart i Mekka, nu åkte hon på överraskningsvisit till storstaden alldeles själv. Vi hade väldigt roligt. Åt hemmabakade kakor, drack kaffe, pratade om livet, tjuvrökte i kupen, vinkade på människor på perongen, Miriam räckte även finger och skrek tjuv på african till folk hon tyckte såg ut som gangsters, vilket var alla under 30 med keps eller baggy jeans. Sen lovade hon att lära sig hålla mun innan vi kom fram till Joburg. "otherwise my big mouth will get me into trouble" sa hon.
Miriam la sig tidigt så jag gick till restaurangvagnen för att ta mig ett kvällsglas vin. Slutade med att jag drack öl tillsammans med en tjej som jag pratat lite med på perongen i Capetown. Hon hette Helen och hade varit på affärs resa i Cape. Var nu på väg hem till Joburg. Jag och Helen satt uppe flera timmar och pratade om allt mellan himmel och jord, hängde lite med de andra i vagnen, 2 pensionerade lärarinnor på semester, folk på affärsresor och familjevisit resor. Alla var mycket vänliga och det var skön avslappnad stämning hela resan. Har nog aldrig hört så många livshistorier och skrönor på så komprimerad tid förut. Härligt.
Kl 4 vaknade jag av lysrörsljus i ögat. Då var det dags för Miriams morgon bön. Hörde bara massa mummel och vände mig om för att somna om. Det kändes på nåttvis tryggt ändå att veta att en liten bön sändes iväg var tredje timme. Miriam försäkrade att jag var inkluderad i bönerna om att Allah skulle vaka över oss under resan och ta oss fram välbehållna till Joburg. Kl 7 väcktes jag igen av en stor puss på munnen. Dags att gå upp tyckte Miriam som var trött på att vara vaken själv. Du har sovit jättelänge! Ja vad ska man göra, fick vakna till och låta mig bjudas på bullfrukost. Andra dagen följdes av lite plugg på tåget, försening på fem timmar och tåg rån. Ja det var inte så vildawestern som det låter men spännande. Tåget stannade var halvtimme för att vänta in rätt signal. Därför var vi kraftigt försenade denna resa. I vilket fall, när vi började närma oss Johannesburg och det kom flera hus utmed rälsen började också flera ögon med nyfikenhet observera tåget. Miriam sa att de var tjuvar som ville ont. Jag tog henne inte på orden precis men det visade sig att hon var ganska nära sanningen. Vid ett stopp vid en stor kåkstad utanför Joburg rusade massa folk mot tåget. Tågvakterna som var obeväpnade gömde sig snabbt inne i nån kupé. Vi nyfikna turister och lokalbefolkning hängde ut genom rutorna och kollade in vad som pågick. Tjuvarna öppnade alla luckor de kunde hitta på tåget och stal vad de kom åt. Lite bagage och ett stort extra tågbatteri släpade de ut. De skulle lätt ha kunnat hoppa på tåget och roffat men det gjorde de inte som tur var. Mirjam räckte finger och skrek tjuvar på african, den här gången var det befogat.
Kent hade fixat så att jag kunde bo hemma hos en av hans vänner i Joburg. Q. Helen som jag träffat på tåget skjutsa mig dit (lovade även att fixa skjuts till flygplatsen på lördagen). Jag hade ju varken telefon eller karta eller bokat taxi eller nått. Det var tänkt att vi skulle komma fram vid tre på eftermiddagen men eftersom tåget var så försenat var vi inte framme förrän halv nio på kvällen. Och jag säger, det hade inte varit kul att komma fram själv vid den tiden utan att veta vart man skulle ta vägen. Så jag var väldigt tacksam för skjuts.
Q verkade vara en jätte söt tjej. Tyvärr hade hennes pappa gått bort några dagar tidigare så hon skulle åka till sin hemstad redan nästa tidigt morgon. Hon hade inte velat säga något varken till mig eller Kent för det gick väldigt bra att jag bodde i hennes rum i vilket fall och Q hade inte velat oroa oss. Jag säger det, vilka gästfria människor. Det innebar dock att jag blev själv i Joburg. Jaja tänkte jag, jag kollar väl runt i stan lite i två dagar. Nästa dag var jag ute i kvarteret. Såg inga bussar, inga taxibilar inget sätt att ta sig runt själv. Vandrade runt så mycket jag kunde men blev tillslut trött och var tvungen att gå hem innan det blev mörkt. Käkade lite o kollade på film. Kändes lite ensamt fredag kväll.
Nästa dag vaknade jag ganska tidigt. Låg i sängen, läste och tyckte det var tråkigt att jag inte skulle få se mer av Johannesburg. Då ringde det på dörren. Jag öppnade och där stod en väldans söt rastaman, han sa att han hette Mike och var Helens vän och undrade om jag ville följa med och grilla. Vilken överraskning. Helen tyckte med att det var tråkigt att jag inte skulle få se mer av Joburg så hon bestämde sig för att ta mig med på lite sightseeing runt stan och sen ut på landet och grilla. Det var jäkligt gott med grillat får jag säga. Och supernice att få komma ut på landet, känna gräs under foten och frisk luft i lungan. En fantastisk dag att avsluta min Sydafrika vistelse med. Tack Helen o Mike:)
Tågfärden tog 30 timmar....ca 100 mil, tror jag, det gick inte snabbt iallafall. Desto mer tid att titta på de underbara vyerna som sniglade sig förbi. Tågresan var lika bra som jag hade föreställt mig. Jag fick dela kupe med Miriam, en galen muslimsk granny som var på väg för att besöka sitt barnbarn på koranskola i Joburg. Miriam hade bara varit utanför Capetown en gång i sitt liv, på 80 talet då hon vart i Mekka, nu åkte hon på överraskningsvisit till storstaden alldeles själv. Vi hade väldigt roligt. Åt hemmabakade kakor, drack kaffe, pratade om livet, tjuvrökte i kupen, vinkade på människor på perongen, Miriam räckte även finger och skrek tjuv på african till folk hon tyckte såg ut som gangsters, vilket var alla under 30 med keps eller baggy jeans. Sen lovade hon att lära sig hålla mun innan vi kom fram till Joburg. "otherwise my big mouth will get me into trouble" sa hon.
Miriam la sig tidigt så jag gick till restaurangvagnen för att ta mig ett kvällsglas vin. Slutade med att jag drack öl tillsammans med en tjej som jag pratat lite med på perongen i Capetown. Hon hette Helen och hade varit på affärs resa i Cape. Var nu på väg hem till Joburg. Jag och Helen satt uppe flera timmar och pratade om allt mellan himmel och jord, hängde lite med de andra i vagnen, 2 pensionerade lärarinnor på semester, folk på affärsresor och familjevisit resor. Alla var mycket vänliga och det var skön avslappnad stämning hela resan. Har nog aldrig hört så många livshistorier och skrönor på så komprimerad tid förut. Härligt.
Kl 4 vaknade jag av lysrörsljus i ögat. Då var det dags för Miriams morgon bön. Hörde bara massa mummel och vände mig om för att somna om. Det kändes på nåttvis tryggt ändå att veta att en liten bön sändes iväg var tredje timme. Miriam försäkrade att jag var inkluderad i bönerna om att Allah skulle vaka över oss under resan och ta oss fram välbehållna till Joburg. Kl 7 väcktes jag igen av en stor puss på munnen. Dags att gå upp tyckte Miriam som var trött på att vara vaken själv. Du har sovit jättelänge! Ja vad ska man göra, fick vakna till och låta mig bjudas på bullfrukost. Andra dagen följdes av lite plugg på tåget, försening på fem timmar och tåg rån. Ja det var inte så vildawestern som det låter men spännande. Tåget stannade var halvtimme för att vänta in rätt signal. Därför var vi kraftigt försenade denna resa. I vilket fall, när vi började närma oss Johannesburg och det kom flera hus utmed rälsen började också flera ögon med nyfikenhet observera tåget. Miriam sa att de var tjuvar som ville ont. Jag tog henne inte på orden precis men det visade sig att hon var ganska nära sanningen. Vid ett stopp vid en stor kåkstad utanför Joburg rusade massa folk mot tåget. Tågvakterna som var obeväpnade gömde sig snabbt inne i nån kupé. Vi nyfikna turister och lokalbefolkning hängde ut genom rutorna och kollade in vad som pågick. Tjuvarna öppnade alla luckor de kunde hitta på tåget och stal vad de kom åt. Lite bagage och ett stort extra tågbatteri släpade de ut. De skulle lätt ha kunnat hoppa på tåget och roffat men det gjorde de inte som tur var. Mirjam räckte finger och skrek tjuvar på african, den här gången var det befogat.
Kent hade fixat så att jag kunde bo hemma hos en av hans vänner i Joburg. Q. Helen som jag träffat på tåget skjutsa mig dit (lovade även att fixa skjuts till flygplatsen på lördagen). Jag hade ju varken telefon eller karta eller bokat taxi eller nått. Det var tänkt att vi skulle komma fram vid tre på eftermiddagen men eftersom tåget var så försenat var vi inte framme förrän halv nio på kvällen. Och jag säger, det hade inte varit kul att komma fram själv vid den tiden utan att veta vart man skulle ta vägen. Så jag var väldigt tacksam för skjuts.
Q verkade vara en jätte söt tjej. Tyvärr hade hennes pappa gått bort några dagar tidigare så hon skulle åka till sin hemstad redan nästa tidigt morgon. Hon hade inte velat säga något varken till mig eller Kent för det gick väldigt bra att jag bodde i hennes rum i vilket fall och Q hade inte velat oroa oss. Jag säger det, vilka gästfria människor. Det innebar dock att jag blev själv i Joburg. Jaja tänkte jag, jag kollar väl runt i stan lite i två dagar. Nästa dag var jag ute i kvarteret. Såg inga bussar, inga taxibilar inget sätt att ta sig runt själv. Vandrade runt så mycket jag kunde men blev tillslut trött och var tvungen att gå hem innan det blev mörkt. Käkade lite o kollade på film. Kändes lite ensamt fredag kväll.
Nästa dag vaknade jag ganska tidigt. Låg i sängen, läste och tyckte det var tråkigt att jag inte skulle få se mer av Johannesburg. Då ringde det på dörren. Jag öppnade och där stod en väldans söt rastaman, han sa att han hette Mike och var Helens vän och undrade om jag ville följa med och grilla. Vilken överraskning. Helen tyckte med att det var tråkigt att jag inte skulle få se mer av Joburg så hon bestämde sig för att ta mig med på lite sightseeing runt stan och sen ut på landet och grilla. Det var jäkligt gott med grillat får jag säga. Och supernice att få komma ut på landet, känna gräs under foten och frisk luft i lungan. En fantastisk dag att avsluta min Sydafrika vistelse med. Tack Helen o Mike:)
