Asiajaunthaunt

Här bor vi, fem stycken tjejer från textilklassen i Borås. Jag, Helena,
Jessicka, Hanna och Cissi. Älskar denna lägenheten. Det sa klick direkt.
Är jag utanför Taipei och får hemlängtan är det hit mina tankar går.
Ja, när jag är här och får hemlängtan längtar jag efter er, vänner och
familj såklart, och Skåne. Lägenheten fick vi ärva från Textilekonomerna
som var här och pluggade i våras. Att hitta eget boende var ett måste
med tanke på att vårt universitet, Fu Jen Catholic University, endast
tillhandahåller boende med regler som inte passar fem vuxna svenskor.
Hemma innan klockan 22.30, nej tack. Dessutom gäller dessa regler bara
tjej korridorerna, vilket irriterar en stor aning.


Lägenheten ligger i Taipei County, det är förorten men det tar bara 10
minuter att åka tunnelbanan in till stan. Fast det känns luddigt på vad
som är förort och stad, jag tycker allt ser likadant ut utom kanske de
flashigaste kvarteren. Vi har fyra rum och kök. Tre sovrum och ett 
jättefint vardagsrumm med öppet in till köket. Jag o Helena delar rum.
Cissi och Hanna delar rum. Jessica bor själv. Det är lite trångt och med
tanke på att vi bara har en liten toalett att dela på alla fem är det
fantastiskt att det funkar så bra som det gör.

                   
                                                             Hightech tempcheck innan
                                                             föreläsning

Pappers, frotte, lack, tyg, plast, fodrad ofodrad, figurformad,
djurformad, hjärtformad, blå, röd, svart, grön, prickig, rutig, randig.
Massivt utbud av munnskydd erbjuds alla med bacillskräck


Skolentré med värmekamera. Över 37? då blir det handsprit och
munskydd!
Det råder en sorts vardaglig hysteri

Dagarna och veckorna rullar på här i Taipei. Halva terminen har gått, förra veckan hade vi våra midterm test. Jag tror aldrig att jag pluggat så mycket till någonting förut. Det kändes svårt att veta var nivån låg. Vi har väldigt ingående läroböcker men själva föreläsningarna känns oseriösa. Främst beror detta på att minst halva klassen sover sig genom varje lektion. På Fu Jen University är det obligatorisk närvaro på föreläsningarna, ibland upptar närvaron såmycket som 30 % av slutbetyget. Men som sagt, fysisk närvaro är viktig, knappast psykisk. Det försigår en hel massa saker på lektionstid som jag inte är van vid från Sverige. Förutom sovandet så är det frukost eller lunch som intas i klassrummet, det spelas minigameboy och pratas ljudligt. Som tur är har föreläsaren en mikrofon så man hör vad läraren säger iallafall. Ett roligast exempel är tre killar som sitter bakom mig på Marketing lektionerna. Alla tre kommer alltid 50 minuter till en timme försent. I ca 10 minuter blir jag otroligt störd av att de pratar jättehögt bakom mig vartefter alla tre deckar och sover sig igenom resterande två timmar av lektionen. Jag finner detta så lustigt att jag var tvungen att ha ett fotobevis som jag bifogar med blogginlägget. För övrigt så klarade jag alla tre tentorna och jag känner ett lugn inför nästa tentaperiod, nu vet jag att jag inte behöver plugga lika mycket som jag gjort till dessa första proven.

Med anledning av tentaperioden har vi inte hittat på så mycket dom senaste veckorna. Igår var vi dock på en liten utflykt till bergen här utanför stan. Det var vår lokala optiker Tank som erbjöd sig att ta oss med dit. Han ville öva sin engelska och det var verkligen ett gott utbyte. Tank vill gärna boka upp alla sina lediga dagar i månaden med oss för att öva sin engelska. Det är väldigt ambisiöst. Alla lediga dagar i månaden innebär sex dagar i månaden. Tänk på det ni som jobbar och sliter där hemma. Här har man ingen semester heller förrän man jobbat i tre år, huuu.
Det var jätteskönt att komma ut och se träd och andas lite friskare luft. De två bergen som vi vandrade på heter tigerberget och elefantberget, det verkade vara vi och som Tank uttryckte det "grandmas' and grandpas'" som gillade att vandra i berg. Jag blev väldigt imponerad av alla dessa pensionärer som så hurtigt (i de flesta fall) gick om oss i trapporna upp till toppen. Det var galet, en timmes trappvandring rakt uppåt och ännu galnare att bli förbivandrad av 80-åriga hurtgubbar och hurtgummor. Väl på toppen blev det fotosession med Taipeivy i en oändlighet innan vi begav oss neråt igen. Bergsvandringen innefattade även fler fotosessioner, skrik ut dina lungor pause och upptäckt av tre olika roliga djur. Tyvärr varken tiger eller elefant men nog så bra ändå. En superstor spindel med tillhörande superstort spindelnät, en söt ekorre och den längsta daggmask jag sett. En meter lång daggmask var det. Jag trodde först det var en orm. Daggmasken skimrade i lila och var jättecool och äcklig på samma gång. Väl nere på fast mark igen var vi tvugna att ställa oss och stretcha lite. Inte för att det hjälpte så mycket mina vader känns som två krampande klumpar. När vi står där kommer en väldigt liten och mycket skröpplig man. Han kan knappt gå ens med sin käpp. Var skulle han då, jo upp på berget, han drog sig upp för handräcket på första trappsektionen, det tog sin lilla tid. Jag undrade om han skulle hinna runt hela rundan innan det blev mörkt tre timmar senare. Söta gammla envisa gubbe.

Det har blivit kallt nu, vi har varit och köpt riktiga täcken på Ikea och själv har jag införskaffat mig ett par dunsockor som var väl efterlängtade. Behöver igentligen utöka min garderob med lite fler varma kläder men det känns onödig då jag inte kommer befinna mig någon annanstans med så här kallt väder. Jag har bokat lite biljetter idag så nu följer min framtid följande schema:
17 december - Filippinerna (julsemester och häng med Johanna) sen tillbaka till Taipei för sluttentor.
18 januari - Syd Afrika vinterhäng, solsken och vinutforskning med Robert
13 februari Sri Lanka. En veckas rundtur och sen börjar allvaret med examensarbetet. Jag och Johanna ska kolla in Dem Collectives trikå och sömnadsfabrik på ön.
Efter det bär det iväg till Indien men det finns ingen nogrannare plan för det än. Just nu har jag inte ens ett visum och har haft ett himla krångel med att försöka få ett med. Orkar inte skriva mer om det. Orkar inte skriva mer alls nu faktiskt. Ha det bra alla, jag saknar er. Kram

Swedish partying snow-angels @ Primo