Fyra dagar i La Paz
Från Copacabana for Lauri vidare till Ecuador för att möta upp sin flickvän. Lite sorgligt men de kommer hit sen till Bolivia och vi kommer att åka till saltöknen, Salar de Uyuni ihop. Denna blivande återförening är en liten tröst i den eviga separationsångest man får stå ut med när man reser.
Jag hängde på Flurin till La Paz. Var inte så förtjust i idén från början, dels för att jag ville vidare till Sucre och komma igång med skolan och dels för att Flurin gärna ville bo på La Paz största party-hostel. Konstigt tänkte jag, han verkade inte vara typen som skulle välja ett MYCKET-alkohol-aktiviteter sju dagar i veckan hostel. Men han skulle möta en vän där samt skriva en artikel om stället och jag var i vilket fall tvungen att spendera en natt i La Paz för att kunna ta mig vidare, så jag hängde på.
Ja vad hände, en natt blev två blev tre, vi mötte upp med Enzo, Flurins tillika galna fransosvän, vandrade runt i stan, kollade in Witch market, inhandlade högkvalitativa alpacka jumpers och besökte Route 36, La Paz kända, ökända och galna ”dukanfåvadduvill” svartklubb. I den totala natten lovade jag haka på en vandring genom Yunka området. Vilket var en fantastiskt bra bortlovning. Som de två hardcore backpackers Enzo och Flurin är tänkte de inte delta i någon kostsam aktivitet med guide längs turiststråket utan planerade vandring läng en Inka led jag aldrig hört talas om. Oerhört intressant tyckte jag. Således lyckades vi efter två dagars festande, trötta och slitna, på knappa två eftermiddagar inhandla allt som behövdes för en tre dagars vandring. Tält, spritkök, gryta, liggunderlag och mat, samt en sovsäck till mig och en del sprit och när jag vände ryggen till kostsamma schweitziskaostar, allt för mycket mindre peng än för vilken endags turistattraktion som helst. Bra deal.
