Cuzco till Titicaca, sjön som nästan är ett hav.
Dagarna efter att jag och Lauri besökt Machu Picchu hängde vi ut i Cuzco. En mycket vacker kolonialstad i sydöstra Peru. Couchsurfade två nätter och hostel-unnade oss två nätter. Lata dagar kan man säga, jag hade tänkt besöka en del textil-NGO’s men det orkade jag inte. Istället chillade vi, smälte upplevelserna från berget och lagade brakmiddagar på bästa råvarorna tillsammans med andra resande. Oh yes Lauri är kock till yrket, sweet.
Plaza de Mayo. Alla torg jag hitills varit på heter alla Plaza de Mayo. Lätt att komma ihåg var man varit då.
Cuzco ligger väldigt högt över havet, jag har flåsat runt denna staden i några dagar och fortfarande inte vant mig vid altituden. Litelite huvudvärk och det känns som jag har kondis som en 80-åring. Skulle man trottsa flåset infinner sig yrsel istället. Gäller att skynda långsamt här. Eller kan man prova att tugga lite på coca blad. jag var inte övertygad, mest bittert och konstigt att ha torra löv i munnen. En stor påse kostar cirka fyra kronor.
Jesus
Alberts lilla gröna hus, med det lilla tiniwiniköket
Alberts innergård, inte så spännande förutom utsikten då.
När vi vilat ut chartrade vi tjugo timmarsbussen till Bolivia. Resan gick bra trotts lite hasslande vid gränsen. Papper och stämplar och mera papper och köa, köa, köa, utan tak och det regnade såklart. Första stoppet i Bolivia var vid Titicacasjöns kuststad Copacabamba. Inte att förväxla med Brasiliens Copacabamba, alltså inga breda vita stränder och solbrända heta rumpor utan ganska medioker turistfälla. Men här har man fin utsikt över världens högst belägna sjö, Titicaca, och man kan ta båten till Isla del sol, en vacker ö i sjön som är så stor att det känns som om man är vid havet. På vägen över till ön träffade vi på Flurin, en förtjusande och galen schweitzare. Isla del sol bjöd på vackra vyer, härlig hiking och definitivt gott sällskap.
På stranden på Isla del sol bor argentinska kampare och grisar.
Isla del sols stolthet, solaltare från förr
En fåraherde av den yngre generationen som noga frågade ut oss om all mat vi hade med oss. Själv kunde han tänka dig att få allt vi ägde som innehöll minst 50% socker. Gottegris.Vi fick kela med hans får i utbyte. De var jättesöta och fluffiga.
Kommentarer
Trackback
