Avstickare till AfricaT
Fyra veckors slack och det e äntligen dags för mig, sista dagen i Sydafrika, att förmedla er om hur jag har det och att jag fortfarande stomtrivs på resande fot.
Det var tänkt att jag efter min termin i Taiwan skulle resa runt i Asien med Johanna innan påbörjandet av vårt examensarbete. Men då Johanna skulle möta upp sin nya love i Thailand för romantik var jag inte sen att hooka på Robs idé om att möta upp honom i Capetown istället. Vem vill vara femte?
Efter en 34 timmars resa från flygbussterminalen i Taipei i mitten på Januari, vidare till Honkong ---> Doha, ---> Johannesburg och slutligen Capetown möttes jag av detta välkomnande :) och tre glada Capetowninnevånare, Rob, Andre och Donna.
Jag var smått utmattad efter den långa resan så vi åkte direkt hem till Bokaap där jag och Robban bott de tre veckor vi vart i stan
Jag vill förresten inflika att jag klarat alla kurserna jag antog mig på FuJen University – inklusive kinesiska hehe.
….vi var lyckligt lottade med att bli inkvartade hos en fantastisk personlighet, Kent, som var väldigt glad över möjligheten att öppna upp sitt hem för främlingar. Ett underbart gathus i ett vackert område där alla hus lyser i olika färger och med Capetownisk utsikt över Table mountain.
Redan innan jag åkte hit var jag preparerad av diverse olika åsikter. Ena sidan att det var en fantastisk stad andra sidan att det inte var säkert, att man måste ta sig runt i bil, låsa dörrarna, att det inte e säkert med kollektivtrafik, att det inte e bra att vara själv tjej, man ska inte lita på nån, blablabla blablabla. Detta är säkerligen en sak man ska ta på allvar tänkte jag men tji man får väl va lite gat-smart och det tar väl ett tag innan man känner sig hemma. Men de första dagarna i Capetown var faktiskt inte så roliga. Tisdagen efter jag anlänt gick jag ut på en liten fotopromenad i området. Det blev en kort en. Fem kvarter bort från där jag bodde visade en liten kille en kniv och frågade om jag hade pengar. Han hotade inte, bara visade i sin hand. Jag sa att jag inte hade några pengar. För att distrahera frågade jag om han ville ha en cigarett...även om han var för liten för att röka. Det ville han. Sen sa jag att jag var tvungen att gå. Jag gick en liten sväng till. Upptäckte snart att det var någon som gick efter mig. Stannade. Han gick förbi. Jag fortsatte gå. Han saktade in. Vi gick sidan om varandra ganska länge. Han på gatan utanför de parkerade bilarna, jag på trottoaren. Vad är det här tänkte jag, kan man inte få gå runt kvarteret i lugn och ro. Mannen sa: du är inte härifrån. Jag svarade, jag ljög: jo, jag bor på Jordaan street. Precis här borta. -Ja, men du är inte härifrån, jag kan se att du inte är härifrån. Den här situationen hade säkerligen inte bekymrat mig om jag inte haft fördomar om hur farligt det var i Sydafrikas städer redan innan jag hamnade här, men nu tyckte jag det var obehagligt.
Vet du hur jag kan se att du inte är härifrån sa mannen. För att du går på trottoaren. -Du ska gå här ute på gatan, går du på trottoaren ser du rädd ut och folk kan se att du inte är härifrån.
Det visade sig att mannen var väldigt trevlig. Han var på väg till jobbet och jag till affären så vi hade följe en bit. Så hela situationen var inte så hemsk som den tydde sig i mitt huvud. Men att komma från trygga Telly-tubby land Taiwan till real-TV var lite av en chock. Jag gick hem med känslan av en fånge som var beroende av att ha någon annan med mig vad än jag ville göra. Detta plus den nedslående faktorn att Sydafrika fortfarande är supersegregerat vad det gäller svarta och vita, rik och fattig gjorde att jag allvarligt funderade på att boka om min biljett och åka tillbaka till trygga Asien. Men så tänkte jag, det är väl självaste att åka runt halva jordklotet och ge upp inom en vecka. Jag kan alltid få något utbyte om det så ska visa sig vara elände, rasism och otrygghet så är även det en livserfarenhet, tänkte jag. Dessutom fanns det ett inneboende känsla om att jag var fördomsfull och ett tvivel om att denna plats inte skulle kunna ge mig något gott. Jag är glad att jag stannade. Det har varit underbara fyra veckor och jag har blivit motbevisad. First impression don't last.
